Det var med stolthet jag rullade ut på första träningsrundan med mina Delta bromsar, nya gummin på, nyekrade hjul, välpumpade tubdäck, ny vit styrlinda – allt perfekt. Kämpade på uppför backarna och såg fram emot en lång och skön utförskörning. Eddy Merckx cykeln gnistrade i solen och humöret var på topp.
Väl på krönet så så laddade jag på som en tok nerför och allt flöt på bra. Jag närmar mig korsningen i botten av backen , sätter mig upp och greppar bromshandtagen, nu är det dags för Delta bromsarna att leverera.
Så här efteråt så önskar jag att jag hade läst på lite och pratat med några cyklister med erfarenhet av deltabromsarna innan jag kom till korsningen. Det visar sig att världens snyggaste broms även är världens sämsta!
Jag bromsade som en tok och for som en tjutande nyårsraket rakt igenom korsningen med panik i blicken och svärande bilister viftande argt mot mig.
Nu vet jag, nu börjar jag bromsa långt innan dom andra. För inte kan man byta bromsar!
Dom är ju så snygga.
