Klättringen upp till Cura är ca 3 km, via den gammla vägen så är första halvarn riktigt brant på sina ställen, typ 20% med längre sträckor på 15-17%. Det suger i benen, i alla fall i mina ben. Efter halva stigningen så planar det ut på 5-7% och man börjar få till rytmen och benen trummar på. Så var det i år. Dom två föregående gångerna så har det sett lite annorlunda ut, lungorna utanför, kramp och överrhettning har tvingat mig till nesliga stopp på väg upp. Inte kul att vara sist till fikat med gliringarna som på beställning. Jag har tänkt igenom denna kulle 100 gång och funderat på varför jag har så svårt för denna stigning. Svaret var inställning och träning, jag är bättre i år och lät mig inte skrämmas utan kastade mig över uppgiften i år med självförtroende och glädje. Köra uppför är kul!
Ny dag i morgon, nya stigningar väntar!
