Under helgen i Vårgårda träffade jag väldigt många bekanta från cykelsverige. Ett av diskussionsämnena var att det är så otroligt dålig tillväxt på ungdomssidan. Det är väldigt tunt i startleden på undomstävlingarna och det oroar. Lösningarna är lika många som dom man pratar med men en gemensam synpunkt kommer alltid fram: Svenska cykelförbundet jobbar helt i blindo, på fel sätt och i fel riktning. Kritiken är svidande när man pratar i förtroende och exemplen många men jag undrar, når kritiken fram? Är belackarna engagerade och jobbar dom aktivt för en förändring? vad jag sett så gör dom inte det och det är troligtvis ett av problemen. Jag skall inte försvara förbundet, men det är ganska typiskt för en organisation i kris att samtidigt stänga ute synpunkter och kritiker. Vet inte om det är så och frågar du styrelsen så är det naturligtvis inte så. Men något är fel i cykelsverige, vi har stjärnor och förebilder i världseliten men inget händer.
Däremot så är det bra tillväxt i segmentet herrar 30-50 år! Under dom åren jag har följt cykel så har tiderna på fartgrupperna på Vätternrundan kortats markant, antalet cyklister i träningsgrupperna ökat och nivån på träning och prestationerna är en helt annan än för 10 år sedan. En sak som gnagt lite på mig under veckan är att allas vår Roberto Vacchi rullar in på 16:e plats i elitklungan på Velofondot i Vårgårda. I samma grupp som vinnaren, killen är 46! Här kan man välja att tycka att svensk elit är kass som låter en 46-årig gubbe sitta med i 15 mil och sen vara med och spurta, eller, att hylla Vacchis prestation med en stor ryggdunk och erkänna att han har en sjujävla fysik och är en kanoncyklist. Jag är i alla fall riktigt avundsjuk på honom och önskade att mina ben ville sprätta till på liknande sätt. Jag väljer att säga: Bra jobbat!
Om det finns någon som har några bra förslag hur vi skall locka ungdom till vår vackra sport så är i alla fall jag idel öra.
