Mitt i silly season, uppladdning till Vueltan, cykelvasan och allt annat skvaller, jag stannar lite här för det surrar rejält just nu. Hushovd får inte köra Touren för sin nya lagkamrat Evans, han vill inte ha några spurtare i laget!? Arvesen hänger upp cykeln för gott, O’Grady byter från Leopard till nya australienska satsningen green något.., så fastnade jag för en notis att David Clinger fastnat i dopingpolisens nät igen, andra gången, denna gång för det nu så välbekanta Clenbutarol, resultatet blir livstids avstängning för Clinger av det amerikanska förbundet.
För er som inte vet ven David Clinger är så har han en lång, och en gång i tiden lovande, karriär och var ämnad för stordåd. Lagkompis med Lance och med på alla sätt i den amerikanska satsningen att vinna Tour de France. Men någonstans på vägen gick det snett, han fastnade i drogberoende och trassliga förhållanden och efter att hans dåvarande flickvän lämnat honom och en ordentlig kokainkväll så såg han det som en toppenide att tatuera sig i ansiktet. Inte lite utan en hel ansiktsmask! Det blev ett jäkla liv och han fick sparken från laget då sponsorerna inte ville ha en frontfigur som såg helt tossig ut. Efter det så gick det inte riktigt som han tänkt sig och till slut så hamnade han på behandlingshem för sitt drogmissbruk. Väl där så ville han tillbaka till cykelsporten och nykter så var träningen igång igen. Det gjordes en film som nu i efterhand känns som när vår egen Nicklas Axelsson gjorde avbön i tidningen Kadens efter sitt straff, bara för att starx efter det fastna med fingrarna i syltburken igen. Obekräftade rykten säger att Nicklas dopat sig hela sin karriär men jag vill inte tro på det. Likadant är det med många av våra tidiga stärnor under 70-80 talet men som vanligt så vill, vågar ingen prata om det. I min vågskål så är alla oskylldiga tills dom berättar eller fastnar. För annars så är alla dopare, i alla fall om vi skall tro Floyd Landis. Dessutom hävdar han att UCI är totalkorrupt och alla andra, tränare, massörer etc knarklangare. Om så är fallet så kan vi lägga ner det här med cykelsport helt och hållet och så vill jag inte ha det. men om man, som jag, följer cykel på många fronter, läser många olika tidningar, bloggar, nyhetssiter etc så infinner sig en otäck känsla om att allt inte är som det skall. Det fanns en period där många cyklister svor sin avsky mot doping bara för att vid nästa pressläggning åkt fast för doping. Följer man amerikansk idrottspress så märker man att doping är både ett problem och en accepterad genväg beroende på viken sport som man följer. Det är visserligen förbjudet i överallt men det genomförs i praktiken nästan inga tester i vissa sporter. I andra sporter så bedrivs antidopingarbetet mycket framgångsrikt och aggressivt. I denna amerikanska dubbelmoral så finns det ett grått spektra där det rör sig väldigt många filurer som lever på detta och där framgångar, guld och pengar går före moral, etik och fair play. Är det en slump att är så många amerikanska cyklister åker fast eller ryktas dopat sig? Likadant i spanien och italien. Det handlar om en kultur där gråzonen är så ljusgrå att den, om man kisar lite, och med lite god vilja, är vit. Det är lätt att dras med, lätt att kisa lite med ögonen och blunda om det behövs, lätt att när man tjänar miljoner och inte utvecklas som alla vill och förutspår, blunda en stund och invaggas i att grått är igentligen mest vitt så vad är problemet… alla andra… eller?
David Clinger är en idiot och det är skönt att han är borta ur cykelsporten. Jag tycker synd om David Clinger för att han är en trasig människa som behöver hjälp. Likaså är vår sport trasig och behöver hjälp, dessutom behöver idioterna som dopat sig bort från sporten, inte bara cyklisterna, alla!
Kolla in filmen
